Körde en runda på 8km i torsdags, kändes bra som vanligt, varvade mellan PW och jogging. Om det inte kändes bra så skulle jag inte köra det, jag tränar, går och springer för att det känns bättre i kroppen än att inte göra det.

Var hemma runt 10:30 och efter att ha duschat och ätit så började jag få onormalt mycket värk i nedre delen av ryggen och kramp liknande känsla i höga sidan av höften/ bäckenet och magen blev hård som en boll allt mellan var 10 minut till varannan minut. Har haft sammandragningar i många veckor redan men aldrig så intensivt. Kände mig sliten, trött, obekväm och jävligt nojig. Tog 2 paracetamol och runt 14/15 så kändes det mycket bättre! Men runt 18 så gjorde det så ont att det blev kämpigt att stå eller sitta stilla och när jag nattade Freya så blev jag riktigt nervös….

Sascha blev hysterisk, och jag måste hålla mig lugn och positiv eftersom han inte är det! Men jag ringde till förlossningen på sjukhuset där Freya föddes och eftersom det jag beskrev ihop med att jag var i vecka 28 så blev jag ombedd att ringa ett sjukhus med neonatal avdelning, och när jag ringde dit så hade dom så mycket att göra så dom sa att jag skulle ringa till det sjukhuset jag pratade med först. Då var jag både förbannad, på att bli ivägskickad igen, och lättad, för att smärtan avtagit väsentligt, så jag övertalade Sascha att det var en bra idé att cykla iväg på min gravid gymnastik/ kurs som skulle börja kl 20:15 den kvällen. Eftersom det hålls av barnmorskan på min mottagning så kändes det bra att prata med henne om vad hon tyckte och trodde om mina känningar.

Efter att ha gjort stärkande ryggövningar, bäckenbotten träning, andningsövningar och andra styrka/ rörlighets-övningar så mådde jag bättre än på hela dagen! Men efter kursen så pratade jag med min barnmorska och hon sa åt mig att sluta springa eftersom kroppen reagerar på stress med sammandragningar och att smärtan i rygg, höft etc troligen är någon form av foglossnings-smärta. Men att jag kunde vänta till morgonen när jag skulle till min läkare för ultraljud för att kolla att allt fortfarande var bra och att jag inte hade börjat öppna mig.

Hade jag fortfarande haft ont och varit minsta orolig pga minskade forsterrörelser etc så hade jag självklart åkt direkt! Men hon sparkar så dant därinne att jag inte för en stund kan glömma bort att det finns en bebis i magen 💖

Allt var bra 😅 Inget öppen, bebis ligger högt, hon har vänt sig redan! Alla andra värden, längd och vikt är helt inom ramen av vad som är normalt för vecka 28 🐣. Läkaren sa även hon att jogga skulle jag nog inte göra mer, och tror eller ej, men jag hade inte sprungit en meter till vare sig jag blev tillsagt det eller inte! Förutom efter Freya förstås❣️

Leave a Reply