Ett gaaaaaaaaammalt inlägg men alltid lika aktuellt, även fast det inte pratas så mycket om det…

Har varit extremt nojjig den senaste veckan, från vecka 6-7, om att det skulle vara en så kallad missed abortion. När embryots hjärta slutar slå och kroppen senare stöter ut det. Och varför trodde jag det? För att jag inte mår illa, är extremt trött eller har bröst som gör så jävla ont att man vaknar och kvider av smärta när man vänder sig i sängen om natten.

Jag jämför naturligtvis med min första graviditet. Och när jag inte kände samma nu som då, så googlade jag alltifrån gravid vecka 7 inga symtom, symptom på dött embryo och så vidare… Fick fram att symtom kan vara att man inte har graviditets symptom, men även att man kan må illa, ha svullna bröst och en växtvärk i livmodern när embryot har dött.

MEN, sedan kom illamåendet som ett brev på posten, igår, vecka 6+4, jag mår så jävla illa att jag inte klarar av att bära Freya, det känns som jag ska svimma av illamående när hon trycker på magen. Och jag vet mycket väl att det inte betyder något, men jag var så jäkla glad när jag gick och ojja mig över hur dåligt jag mådde! Sascha skrattade åt mig eftersom jag mådde så dåligt men gick runt och log, lättnad! Jag kände lättnad och kunde äntligen släppa mina tankar på att saker och ting inte kommer att sluta bra. Och en positiv inställning kan göra mycket!

Längtar tills på måndag, 21.08, när min gynekolog är tillbaka från semester så jag kan få gå på ett ultraljud för att få se att allt ser bra ut!

Nu sak jag googla knep på att bli av med graviditets illamående hahaha!

Leave a Reply